”Henriks förmåga att förbehållslöst lyssna och samtidigt styra samtalet i en konstruktiv utveckling är förtroendeingivande. Han är förstående och lyhörd vilket gör att du känner en tillit som är så viktig att ha.”
Min Historia
Jag har alltid varit fascinerad över samband. Som liten plockade jag isär i min klockradio, för jag vill veta hur det elektroniska fick det mekaniska att röra på sig.
Av samma anledning har jag alltid gillat att bygga med lego och lägga pussel. För mig är det något magiskt att se hur bitarna tillsammans vävs ihop till något nytt. Något som skiljer sig markant från när de bara ligger i en hög. Och varje del är lika viktig. Om en del är trasig eller saknas blir mästerverket inte färdigt, hur mycket arbete du än lägger ned.
För mig är balansen mellan arbetsliv och egen tid viktig. Jag har fått berättat för mig att jag redan som barn försökte hjälpa min mamma att organisera hennes tid. Med hjälp av klossar förklarade jag hur hon aldrig vilade när hon blev klar med något, utan utnyttjade den lediga tiden med andra saker som senare skulle göras. Tyvärr tänker många så idag också, vi försöker effektivt utnyttja tiden med prestationer. Vila och egen tid är något som vi ska göra sen. Ibland tror vi att vi behöver förtjäna den, trots att den naturliga balansen är ansträngning OCH återhätmning.
Jag har lätt för att lära mig teoretiska resonemang. Under skoltiden var mina krav på mig själv höga i alla ämnen. Förväntningarna på mig själv i de praktiska ämnena var mycket svårare att leva upp till. Slöjd saknade jag intresse för. Idrotten av andra anledningar.
På fritiden höll jag på med självförsvarsträning, spelade fotboll med kompisarna och cyklade långa turer. Ändå trodde jag länge att fysisk aktivitet inte var för mig. Jag fick dåliga betyg i idrott eftersom det förutsattes att en pojke med astma inte bör anstränga sig fysiskt. Omgivningens låga förväntningar på min förmåga gjorde också att jag inte försökte prestera på lektionerna.
Jag har nog alltid varit modig. Med det menar jag att jag har vågat göra saker, trots att jag har varit rädd. Ändå påverkades jag negativt av vad andra sa till mig och det dröjde ända tills jag var strax över 20 år innan jag började testa mina gränser fysiskt.
När jag var liten ville min mamma att jag skulle hålla på med någon idrott, det finns en gemenskap i det och det stärker kroppen. Jag valde Aikido, som jag sen tränade i många år. När jag i vuxen ålder utmanade mina fysiska begränsningar genom att testa styrketräning, insåg jag att mitt största hinder var inlärda och kopierade föreställningar om min kapacitet. Då förstod jag också att våra mentala övertygelser hindrar oss mycket mer än våra fysiska begränsningar.
Jag är nyfiken på hur saker hänger ihop. Min nyfikenhet har krävt att jag är uppmärksam. Tack vare att jag har tränat upp min uppmärksamhet, har jag också utvecklat en bra slutledningsförmåga.
_____________